lördag 23 mars 2013

Skillnaden, som ni ej ser.

Skillnaden, som kanske är svår att förstå, är att när jag skriver att vi har gränser, att vi ej orkar, så beror det på att Vi Lever Med Denna Börda Varje Dag och har så gjort sedan den 28 april 2011.
Så länge det "bara" var äldreomsorgen som "förändrades" (Höstsol etc), hade vi hopp om att det skulle ordna sig. (Om inte annat är det enklare att driva ett privat äldreboende, än en friskola.) Men, när de började hota våra barns vardag och rasera våra drömmar om framtiden, då började de samtidigt tära på allas våra liv.

Oavsett väder, oavsett hur klarblå himmel det är och oavsett hur vackert solen lyser på omgivningarna, så går vi alltid omkring med ovissheten om hur det ska bli för våra barn, oss själva, vår by och i slutändan kommunen. Vi somnar med oro och vi vaknar med oro.

Vi har inga bra svar att komma med när barnen frågar hur det ska bli.
Vi vet inte vad vi ska säga till våra gamla oroliga föräldrar, som i sin tur oroar sig, både för egen del om de bor på byn och/eller i kommunen och naturligtvis för vår del.
Det är aldrig roligt att se ens barn och barnbarn lida.

Vi går ständigt omkring med en klump i magen som kommer att bli förtvivlat svår att få bort, oavsett hur allt detta slutar. Alltid. Varje dag.
Ja, jag talar för fler än mig och jag gör det med gott samvete, för jag vet att det är sant det jag skriver.

Det spelar ingen roll vad vi gör eller var vi är.
Oron finns alltid med och för varje gång vi lyft upp hoppet i en förhandling, i ett kf, i ett vanligt möte, har det fallit längre och längre ner för var gång våra ansträngningar varit förgäves och vår besvikelse har växt till den grad att vi i dagsläget har mycket, mycket svårt att tro på en framtid i den här kommunen.

Vi har aldrig kunnat syssla med detta en stund och sen koppla bort det och göra något roligare. Vi har aldrig kunnat ta semester från detta. För det har pågått hela tiden. Varje vaken stund har detta hot funnits i vårt medvetande. Det har enbart varit en fråga om gradskillnader.

Jag ser våra politikers bloggar på vk. De skriver om politik ibland och om annat ibland. Vissa skriver om roligare saker om helgerna och om politik på vardagarna.
Så har vi aldrig haft det under den här tiden.
Vi har aldrig kunnat koppla bort detta under helger och lediga dagar.
Det är nämligen våra liv det har varit fråga om.
Våra liv och vår framtid.
Våra föräldrars liv och deras framtid.
Våra barns liv.
Vilken framtid kommer de att ha?

Skillnaden mellan oss och mellan alla er som följt detta, är att ni har ej behövt leva med det 24 timmar om dagen, 7 dagar i veckan, 52 veckor om året.
Oavsett väder.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar