tisdag 9 april 2013

Batteriladdare sökes...och en näsduk kanske...

Jag märkte inte ens att det var fint väder idag när jag gick till affären för att handla. Först när jag står i kassan och handlarn frågar mig om jag varit ute i det fina vädret idag, hajar jag till och slänger en blick ut. Och jag brukar märka när det är sol. Jag brukar alltid hävda att jag går på solenergi. Så här som jag är/varit idag, brukar jag känna mig oktober - februari. Nu är det april. Ljust!

Men, jag förmodar att det tar tid att hämta igen sig.
De senaste två åren har varit mer än jobbiga.
Dagsläget skulle vara lättare om jag visste mer om framtiden. Ovisshet är tung att bära.
Byn blöder och ingen av oss kan göra något åt det.
Varje gång vi gör något i byn, undrar vi om det är för sista gången och den tanken har vi burit på sedan i november.
Var det sista julavslutningen i kyrkan?
Är det sista vintern vi gör spontana utflykter upp till Rävlyan?
Är det sista terminen vi håller i UG?
Är det sista gången vi planerar skolavslutning i kyrkan och på Tjäredakka?
Är det sista gången vi samlas till Valborgsfirande vid Sundbron?
Allt sammanfattas i en enda outtalad tanke, som vi burit på länge.
Är det sista året vi bor i Fredrika?
Den tanken får mig att gråta.
Bokstavligen.

För hur trevliga människor det än finns i andra kommuner och hur många möjligheter till arbete och fritidsaktiviteter det än finns där, så uppväger det aldrig vad Fredrika har varit och är för mig och för mina barn. Den här byn har gett mig mer än jag kan i ord beskriva. Och jag brukar ändå vara rätt duktig på det där med ord.

Det äter upp mig inifrån, att jag ej kan ge min son den trygga skoltid här i byn, som jag kunde ge min dotter. Den trygghet och gemenskap som vi har och har haft här i Fredrika, kan ej ersättas.

Skulle någon vilja vara snäll och räcka mig en pappersnäsduk?
Mina är slut...









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar