måndag 1 april 2013

Jag tänkte på det där med barn.

Det sägs att anledningen till att det föds så få barn i den här kommunen, är att det finns så få kvinnor i barnafödande ålder. Det är förmodligen sant. Fast, det blir fler om man räknar som SCB gör än om man räknar som ERUP gör. För enligt ERUP är kvinnor endast i barnafödande ålder mellan 20-39 år, medan SCB ser lite mer realistiskt på det hela och har ett spann ungefär från 15 år till strax över 50.

Hur som helst föddes det år 2012 i Sverige minst antal barn i relation till folkmängden i Åsele kommun. Källa SCB

Om man ser på perioden 1969 - 2011, så är Åsele kommun den som leder ligan gällande befolkningsminskning. Folkmängden minskade under den perioden med så mycket som 48%.
(Överkalix kommer som god tvåa med 47%.) Källa SCB

När man nu har ett stadigt vikande befolkningsantal, en stigande medelålder och - enligt flera utredningar och undersökningar - få kvinnor i kommunen som är i fertil ålder, borde man då inte vara rädda om de man ändå har? Och om barnen som ändock finns?
Borde man inte försöka göra allt som är möjligt för att bistå de medborgare som försöker vända trenden?

Svaret i denna kommunen är ungefär: Nja... Vi har ju Hollandsprojektet.

Förstå mig rätt. Jag har ingen kritik att framföra mot det projektet. Jag bara menar att det är obetänksamt att lägga alla äggen i en korg. Särskilt när det funnits fler korgar tillgängliga. Gratis.

Kommuner som behöver fler barn borde väl ha fokus på att ta hand om de som redan finns där på ett alldeles fantastiskt sätt, för att visa föräldrar runt om i landet och världen att det här, det är den absolut bästa platsen att bo på om man har barn. Eller?
För hur det nu än är, så är det barnen som är såväl vårt nu, som vår framtid. Man kan inte reducera dem till att "bara" vara framtiden. För de finns ju mitt ibland oss - nu. Det är vårt jobb att se till att de har det bra. Det är vårt ansvar att se till att våra handlingar leder till det bästa för dem.
Vi råkar nämligen, som land, ha ratificerat Barnkonventionen, vilket betyder att vi förbundit oss till att förverkliga den.

Jag upprepar: Vi har förbundit oss till att förverkliga det som står i Barnkonventionen.
Vad den innehåller finns att läsa hos Unicef, här.


Den finns även med utförliga förklaringar på barnombudsmannens hemsida, här.

Det är dessutom så att:

"I juni 2010 träffade Sveriges kommuner och landsting, SKL, en överenskommelse med regeringen om att stärka arbetet med barnets rättigheter i verksamheter inom kommuner, landsting och regioner."

Läs mer om det här.


Jag tror, att den kommun som gör sitt yttersta för barnen, alla barnen, kommer att vinna stort på det.
(Jag tror också, att Astrid Lindgren skulle ha hållit med mig.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar